publicerad: 2021  
an
adverb
an´
1 i konstruktioner med verb; ofta i sammansättn. i riktning mot något för att ut­peka målet för verksamheten etc. i fråga; ofta med förbleknad rums­betydelse
anfalla; angripa
knyta an till något; ta sig an en upp­gift; slå an
av och an fram och till­bakadet var en nervös filmare som vankade av och an i biografens foajé under visningen
belagt sedan slutet av 1200-talet (i ansvar; (Westgöta-Lagen)) i bet. 'på; vid; in­till' av lågtyska, tyska an, i bet. 'emot' in­hemskt, i t.ex. anlete, anskrämlig, ansvar
2 i konstruktioner med verb; ofta i sammansättn. till full­bordan av förloppet, handlingen etc. i fråga
anordna; anskaffa; antända
belagt sedan 1517 (i anhängare; (brev från riksföreståndaren Sten Sture (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)))