publicerad: 2021  
1ankare ankaret, plural ankare el. ankaren, bestämd plural ankarna; i obestämd form singular används i några uttr. ankar
substantiv
ank`are
1 redskap som med tåg eller kätting håller far­tyg på plats genom att gripa tag i sjö­botten vanligen med två krok­liknande armar
ankararm; ankarkätting; förtöjningsankare; styrbordsankare
kasta ankar; lätta ankar; skeppet låg för ankar på redden
○ äv. om andra före­mål med liknande ut­seende el. funktion
hästsko­magneter armeras med ett ankare
○ äv. bildligt om person som spelar en av­görande roll (t.ex. i ett lag)
nyhetsankare
den 35-årige mitt­backen var lagets ankare
ligga för ankar vila sig eller ta det lugntrejält däckad av influensa låg han för ankar i en vecka
belagt sedan 1320-50; 1965 i bildlig bemärkelse (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska ankar(e); av lat. an´cora, grek. an´kyra med samma betydelse; trol. besläktat med lat. un´cus 'krok'; jfr ur­sprung till angel
2 stång­liknande an­ordning som håller samman byggnads­delar särsk. i mur­verk
belagt sedan 1375 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474); fornsvenska ankare; jfr ur­sprung till 1ankare 1
3 rörlig mitt­del med (ungefär) T-formade armar i elektriska maskiner som bär upp ankar­lindningarna
belagt sedan 1892
2ankare ankaren el. ankaret, plural ankare el. ankaren, bestämd plural ankarna
ankar·en
substantiv
ank`are
● ett äldre, större rymd­mått för våta varor; vanligen ca 40 liter
han lät skicka efter tre ankare öl till karlarna vid ugnarna
belagt sedan 1665; av lågtyska anker med samma betydelse; av medeltidslat. anche´ria 'mindre kar'