publicerad: 2021
1rynka
rynkan rynkor
rynk·an
substantiv
●
långsmal fördjupning i hud som uppstår när huden åldras
rynkor i pannan; hon hade fina rynkor runt ögonen; när han blev irriterad fick han en rynka mellan ögonbrynen; den gamla kvinnans ansikte var ett nät av rynkor
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska rynkia; jfr ursprung till
2rynka!!
Idag har jag sett din första rynka
som rispad med nål i ögats vrå
och dina kära händer ha tagit
från min tinning ett grånat strå. Bo Bergman, Vid fönstret (i Marionetterna, 1903)
som rispad med nål i ögats vrå
och dina kära händer ha tagit
från min tinning ett grånat strå. Bo Bergman, Vid fönstret (i Marionetterna, 1903)
2rynka
rynkade rynkat
verb
rynkarynkande, rynkning