publicerad: 2021  
avlöpa avlöpte avlöpt, presens avlöper
av|­löp·er
verb
a`vlöpa
1 segla iväg från hamn eller dylikt
avlöpande
avlöpa (något) avlöpa (från något)
far­tyget av­löpte (Stock­holm) på mån­dagen och nådde hemma­hamnen på tors­dagen
belagt sedan 1496 (brev från Nikolaus Eriksson om en fordran hos polske kungen (Arwidsson)); fornsvenska aflöpa 'hastigt bege sig bort; av­segla'; efter lågtyska aflopen, tyska ablaufen med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1löpa!!
2 ha visst förlopp som fram­går av samman­hanget
JFR förflyta, förrinna, gå 3, passera 1
avlöpa sätt
resan av­löpte väl; läger­veckan av­löpte utan incidenter
belagt sedan 1647; se ur­sprung till avlöpa 1