publicerad: 2021  
avlösa avlöste avlöst, presens avlöser
verb
a`vlösa
1 äv. lös förbindelse, se lösa av över­ta viss upp­gift från någon, ofta enl. tidigare upp­gjord plan
någon avlöser någon
hon av­löste honom vid rodret
ofta försvagat komma i stället för något
något avlöser något
slit- och släng­filosofin av­löstes av ett ökat intresse för återanvändning
äv. ytterligare försvagat, för att betona stor mängd eller dylikt
något avlöser något
se­värdheterna av­löser var­andra
belagt sedan 1669; fornsvenska aflösa 'förlåta, ge absolution; av­skeda'; efter lågtyska aflösen el. tyska ablösen med samma betydelse, urspr. 'lösa; göra fri'; jfr ur­sprung till lösa
2 ge absolution
någon avlöser någon
belagt sedan 1385 Klosterläsning
avlösaavlösande, avlösning