publicerad: 2021  
barbar barbaren barbarer
barb·ar·en
substantiv
barba´r
● person som helt saknar kultur och förfinat levnadssätt
○ ur­sprungligen om person i antiken som inte var grek el. romare
belagt sedan 1660 i sin nuv. bet.; jfr fornsvenska barbare 'barbar (dvs. den som inte är grek)'; av grek. bar´baros 'person som inte talar grekiska', eg. 'person som talar otydligt, stammande'; jfr ur­sprung till berber