publicerad: 2021  
betoning betoningen betoningar
be·ton·ing·en
substantiv
beto´ning
1 det att lägga sär­skild styrka på ut­talet av något vanligen en stavelse el. ett ord
JFR accent 1, tryck 2
ordbetoning; satsbetoning
betoning (av/på något)
betoning (av något)
betoning (på något)
○ äv. om själva uttals­styrkan tryckaccent
de flesta svenska ord har betoningen på första stavelsen
belagt sedan 1842
2 sär­skilt fram­hävande av betydelse (hos någon del av något)
JFR emfas, tonvikt
överbetoning
betoning (av/på något/någon)
betoning (av någon)
betoning (av något)
betoning (på någon)
betoning (på något)
betoningen av bas­kunskaper i läro­planen
○ äv. försvagat tonvikt
en ut­ställning med betoning på konstnärligt ny­skapande verk
○ spec. i en viss typ av ut­tryck (ibland av skämtsam karaktär)
han är en intellektuell cyniker, med betoning på cyniker
belagt sedan 1872