publicerad: 2021  
beväring beväringen beväringar
be·vär·ing·en
substantiv
bevä´ring
1 något ålderdomligt person som genom­går värnplikts­utbildning
belagt sedan 1835; till bevära
2 något ålderdomligt knappast plur. värn­pliktigt manskap i yngre ålders­klasser i mots. till de äldre i den s.k. land­stormen
beväringsmönstring; beväringsmöte; beväringsvisa
○ äv. om tjänst­göringen ålderdomligt
exercera beväring
belagt sedan 1814
3 mest historiskt knappast plur. det att ut­rusta för strid
beväring (av någon)
belagt sedan 1796
4 ett djurs delar i en vapen­sköld t.ex. klor, ögon och näbbar
belagt sedan 1887