publicerad: 2021  
bibringa bibringade äv. bibragte, bibringat äv. bibragt, presens bibringar
verb
bi`bringa
● få (någon) att om­fatta eller behärska viss upp­fattning, visst upp­trädande eller dylikt
någon bibringar någon något
grund­skolan bör bi­bringa eleverna en demokratisk grund­syn
belagt sedan 1740; efter tyska beibringen 'till­föra'
bibringabibringande