SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 binokel binokeln binoklar bin·okl·ar substantiv [-åk´-] ● mindre brukligt pincené JFR monokel binokelsnodd ○ äv. om lornjett belagt sedan 1874; av franska binocle med samma betydelse, bildn. till lat. bi´ni 'två; par' och oc´ulus 'öga'; jfr ursprung till monokel SO Alfabetisk lista binjure subst. binjuresubstans (binjure) binka subst. binkasläkte (binka) binnikemask subst. binokel subst. binokelsnodd (binokel) binokulär adj. binom subst. binomialsatsen subst. binär adj. Till alla ordböcker
