publicerad: 2021
blek
blekt bleka
adjektiv
1
som har svag, vitaktig färg i förhållande till den naturliga; särsk. om ansikte (el. om person, med tanke på detta)
JFR
färglös
bleklagd; vitblek
blek (av något)
han såg trött och blek ut
○
i sammansättn. ofta angivande ljus nyans (av färgen i fråga)
blekblå; blekgrön; blekrosa; blekröd
blek om nosen
se
nos
blek som en albyl
mycket blekhar var blek som en albyl i ansiktet
blek som ett lakan/lik
mycket blekefter den långa vintern var han blek som ett lakan
blek som (ett) lärft
mycket blekhennes ansikte var blekt som lärft
belagt sedan 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska bleker; gemensamt germanskt ord, besläktat med fornsvenska blik 'glans'; jfr ursprung till
bleck
2
som gör ett kraftlöst intryck om person, handling och dylikt
JFR
2matt 1
ett blekt leende; partiet har ibland kallats en blek kopia av Moderaterna; hemmalaget var ovanligt blekt igår; hans dikter är bara blek romantisk efterklang
○
i vissa uttryck äv. som rent förstärkningsord
bleka döden; den bleka nöden; jag har inte den blekaste aning om vad klockan är
belagt sedan 1623
Ja, du kommer till slut,
bleka Dödens minut,
då med granris min port blir prydd. Birger Sjöberg, Bleka dödens minut (i Fridas bok, 1922)
bleka Dödens minut,
då med granris min port blir prydd. Birger Sjöberg, Bleka dödens minut (i Fridas bok, 1922)
