publicerad: 2021  
bleka blekte blekt, presens bleker
verb
ble`ka
● göra (material eller dylikt) blekare
JFR blondera
urblekt
någon bleker något
tyget blektes av solen; hon har blekt håret
○ någon gång äv. med av­seende på person vanligen perfekt particip
någon är blekt
han var blekt av sjukdomen
belagt sedan 1404 (öppet brev utfärdat av Nils Knutsson med gåvor till Vadstena kloster (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska blekia
blekablekande, blekning