publicerad: 2021  
blyg blygt blyga
adjektiv
● som känner sig osäker eller ut­lämnad vid um­gänge med andra på grund av dåligt själv­förtroende, ovana vid främmande människor etc.
JFR skygg, timid
blyg (för någon/att+verb)
blyg (för någon)
blyg (för att+verb)
en blyg och ta­fatt ton­åring; han har all­tid varit blyg för flickor; under sitt hårda skal är hon egentligen ganska blyg
○ äv. om handling och dylikt som tyder på osäkerhet
hon svarade med ett blygt leende
○ äv. i ett ut­tryck för fram­fusighet
hon var inte blyg av sig som ringde mitt i natten
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska bliugher, blygher; nord. ord, urspr. trol. 'mjuk; blöt'; jfr ur­sprung till 1blöt!!