publicerad: 2021
bortse
bortsåg bortsett, presens bortser
verb
●
äv. lös förbindelse, se
se bort
inte fästa avseende vid visst förhållande; för att förenkla eller dylikt
JFR
räkna bort
någon bortser från någon/något/sats
någon bortser från någon
någon bortser från något
någon bortser från sats
romanens intrig kan man bortse från – det är miljö- och personbeskrivningarna som är det viktiga
○
ofta i perfekt particip, särskilt för att markera undantag från huvudtendens
bortsett från NN var alla mycket nöjda
belagt sedan 1852
bortsebortseende