publicerad: 2021  
bräde brädet bräden
bräd·et
substantiv
brä`de
1 skiva som bearbetats för visst ända­mål ofta av trä, nu­mera äv. plast
SYN. 1bräda 2
gungbräde; ritbräde; sittbräde; skärbräde
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska brädhe; nära besläktat med bord i bet. 'planka'; jfr även brits; idiomet betala allt på ett bräde (1638) syftar på den träskiva där pengarna förr lades vid kontant betalning
2 under­lag för (vissa typer av) spel som ut­görs av en skiva med markeringar t.ex. rutor el. linjer
schackbräde
hon stötte till brädet så att pjäserna föll om­kull
○ äv. brädspel
spela bräde
på ett bräde [betoning på "ett"] på en gångi stället för att dela upp summan valde de att betala allt på ett bräde
slå någon ur brädet tränga undan någonfrån visst (konkurrens)samman­hang: hon blev inte erbjuden tjänsten efter­som en annan sökande slog henne ur brädet
belagt sedan 1501 brev från Svante Nilsson till kung Hans (Styffe)