publicerad: 2021  
brädd brädden bräddar
brädd·en
substantiv
● kant(linje) som ut­gör övre gräns för möjlig ut­bredning in­om viss hålighet särsk. för ut­bredning av vätska; spec. om över­kanten på dryckes­kärl
flodbrädd; kraterbrädd
vin­glasen var fyllda till brädden; en damm som stigit över sina bräddar; flytt­lådan var nästan till brädden fylld av ut­rensade böcker
○ äv. bildligt, spec. hög­tidligt gränslinje särsk. om gränslinjen mellan liv och död
hon kände att hon stod på gravens brädd
○ spec. äv. bristningsgräns el. över den
lokalen var fylld till brädden; hon var till brädden fylld av glädje; den nya stads­delen ut­vecklas snabbt och verkar kunna växa över alla bräddar
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska brädder; trol. besläktat med brodd