publicerad: 2021  
brist bristen brister
brist·en
substantiv
1 sällan plur. till­stånd av otillräcklig till­gång eller mängd av något som fram­går av samman­hanget
JFR avsaknad, nöd 1, underskott
bostadsbrist; lokalbrist; råvarubrist; syrebrist; sömnbrist; tidsbrist; vitaminbrist
(av/i) brist (på någon/något)
(av) brist (på någon)
(av) brist (på något)
(i) brist (på någon)
(i) brist (på något)
i brist på bättre får vi nöja oss med kött­bullar; befolkningen led brist på det nöd­vändigaste; det rådde stor brist på ut­bildad arbets­kraft; hon blev fri­känd i brist på bevis
○ ibland äv. om under­förstådd otillräcklighet, sär­skilt beträffande pengar
kassabrist
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska brist, bräst 'spricka; brist; fel'; till brista 2
2 kvalitets­mässig svaghet eller otillräcklighet hos produkt el. person
SE brista 2
karaktärsbrist
en brist (hos/i någon/något)
en brist (hos någon)
en brist (hos något)
en brist (i någon)
en brist (i något)
en allvarlig brist i lagförslaget; mänskliga fel och brister; en brist i av­handlingen är den slarviga bibliografin
belagt sedan 1488 Stockholms Stads Jordebok 1474–1498