publicerad: 2021
jäv
jävet, plural jäv, bestämd plural jäven
jäv·et
substantiv
●
anmärkning mot rättsligt anspråk särsk. mot en persons behörighet i något juridiskt avseende, då det anses föreligga risk för partiskhet
jävsanledning; jävsförklaring; jävsgrund; domarjäv; vittnesjäv
jäv (mot något/någon)
jäv (mot någon)
jäv (mot något)
anmäla jäv; försvaret anförde jäv; åklagaren inlade jäv mot att svarandens kompanjon användes som vittne
belagt sedan 1564 i sin nuv. bet.;
jfr fornsvenska iäf 'tvivel'; trol. substantivering av en konjunktion motsvarande engelska if 'om, huruvida'