publicerad: 2021  
dunst dunsten dunster
dunst·en
substantiv
1 av­given gas eller ång­bildning vanligen med viss lukt
dunst (av något)
en kvävande dunst från dasset på gården
○ äv. töcken, dis
dunsten från havet blev till regn in­över land
slå blå dunster i ögonen på någon lura någongenom sin charm lyckades han gång på gång slå blå dunster i ögonen på sin om­givning
belagt sedan 1642; av lågtyska dunst med samma betydelse; trol. besläktat med dun; idiomet slå blå dunster i ögonen på någon (1840) syftar urspr. på troll­konstnärer förr i världen som åstad­kom en rök, en "dunst", för att dölja sina knep och besvärjelser
2 minsta sortens hagel i en patron för ett fin­kalibrigt hagel­vapen
JFR hagel 2
dunstpatron
belagt sedan 1832