publicerad: 2021  
tub tuben tuber
tub·en
substantiv
1 hoptryckbar kapsel (av tunn metall eller plast) som an­vänds som förpackning för mjuka ämnen
färgtub; kaviartub; salvtub; tandkrämstub
en tub (med något) en tub (något)
hon klämde ut den sista kaviaren ur tuben
○ ibland äv. om (rör­formig) kapsel el. behållare som inte kan tryckas ihop
JFR tub 2
gastub
en tub huvudvärks­tabletter
belagt sedan 1879; via tyska av lat. tub´us 'rör; ränna; slang'; jfr ur­sprung till tuba
2 större, ogängat stålrör för ång­panna, värme­ledning eller dylikt
belagt sedan 1859
3 tubkikare
dioptertub
belagt sedan ca 1700