publicerad: 2021  
förbyta förbytte förbytt, presens förbyter
verb
förby´ta
● vanligen pass. el. perfekt particip er­sätta (något) med något annat vanligen med av­seende på egenskap el. känsla
JFR förvandla, förändra
något förbyts (i/mot något)
något förbyts (i något)
något förbyts (mot något)
någon förbyts (mot någon)
något är förbytt (i/mot något)
något är förbytt (i något)
något är förbytt (mot något)
någon är förbytt (mot någon)
deras glädje förbyttes i sorg; hon blev som förbytt när hon kom i puberteten
○ äv. mer konkret byta av miss­tag
han råkade få sina handskar förbytta
belagt sedan 1615
förbytaförbytande