publicerad: 2021  
förgripa sig förgrep förgripit, presens förgriper
verb
förgri´pa sig
● göra sig skyldig till över­grepp vanligen våld, ofta våld­täkt
någon förgriper sig mot/på någon/något
någon förgriper sig mot någon
någon förgriper sig mot något
någon förgriper sig på någon
någon förgriper sig på något
han hade förgripit sig på flickan
○ äv. ålderdomligt olovligen ta
de hade förgripit sig på hans egendom
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska forgripa sik; av lågtyska sik vorgripen med samma betydelse, eg. 'gripa fel'; jfr ur­sprung till oförgriplig
förgripa sigförgripande, förgripelse