publicerad: 2021
förhållande
förhållandet förhållanden
för·håll·and·et
substantiv
förhåll´ande 
1
samspel mellan de viktiga faktorerna i ett visst sammanhang
(under adj) förhållanden
idealiska förhållanden; besvärliga förhållanden rådde under loppet; sjöarna försuras alltmer, vilket är ett förhållande som inte uppmärksammas tillräckligt
○
särskilt beträffande sociala och ekonomiska faktorer
anställningsliknande förhållanden; arbeta under slavliknande förhållanden; hon kommer ur små förhållanden
○
äv. om mer konkret tillstånd
höjdförhållanden; vindförhållanden; väderleksförhållanden
körkortsutbildning under realistiska förhållanden
under inga förhållanden
inte under några omständigheterventilerna får under inga förhållanden vara helt stängda
belagt sedan 1809;
till
förhålla i bet. 'bete sig'
2
sätt att fungera i ömsesidigt utbyte med någon annan part el. mellan (flera) olika parter
JFR
relation 2
ett förhållande (mellan några)
ett förhållande (med någon)
förhållandet mellan makarna försämrades; landets förhållande till andra nationer; förhållandet mellan dikt och verklighet
○
äv. om enkelriktad relation
hon har ett gott förhållande till sina föräldrar; hans ambivalenta förhållande till den moderna konsten; hon har ett kluvet förhållande till sin hemstad
○
särskilt om kärleksförbindelse
ett fritt förhållande; ett utomäktenskapligt förhållande; trots att båda var gifta på varsitt håll hade de ett långvarigt förhållande med varandra
belagt sedan 1800
3
omfattning hos något i en jämförelse
förhållandet (mellan några)
(i) förhållande (till något)
förhållandet mellan de längre sidorna i triangeln är 3 till 2
○
spec. i en typ av uttryck
han var stor i förhållande till sin ålder
○
ibland äv. icke-neutralt
resultatet står inte i något rimligt förhållande till kostnaderna
belagt sedan 1744
