publicerad: 2021  
förtret förtreten
för·tret·en
substantiv
förtre´t
● till­fälligt, förargligt obehag
(till) förtret (för någon)
till sin stora förtret upp­täckte hon att hon hade glömt nyckeln; en hund sprang om­kring på marknaden och ställde till förtret
svälja förtreten under­trycka sin indignationde försökte svälja förtreten över att deras kandidat inte vann valet
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska fortret; efter lågtyska vordret, till dreten, samma ord som tryta