publicerad: 2021
fenomen
fenomenet, plural fenomen, bestämd plural fenomenen
feno·men·et
substantiv
1
iakttagbar företeelse om naturföreteelse (som inte är framkallad av människan), samhällsföreteelse etc.
JFR
företeelse
fenomen i samband med solförmörkelsen; mobbning är inget nytt fenomen; ungdomsrevolten på 1960-talet var ett internationellt fenomen
○
ofta om svårförklarlig el. mystisk företeelse
övernaturliga fenomen; parapsykologiska fenomen
belagt sedan 1734;
av grek. phainom´enon 'som visar sig', till phai´nein, se ursprung till
fenol
2
person med enastående färdigheter inom ett visst område
löparfenomen; spänstfenomen
ett fenomen (i/på något)
ett fenomen (i något)
ett fenomen (på något)
redan som barn var Mozart ett fenomen vid pianot
belagt sedan 1799
3
filosofi
något som omedelbart kan uppfattas av sinnena
○
spec. filosofi
de företeelser om vilka kunskap kan finnas enligt bl.a. Immanuel Kant
fenomenvärlden
belagt sedan 1797