publicerad: 2021  
finne finnen finnar
finn·en
substantiv
finn`e
1 person från Fin­land särsk. om finskspråkig person
JFR 2finlandssvensk, finländare
belagt sedan 1338 (som tillnamn; (öppet brev utfärdat av Birger Bek med morgongåva till hustrun Ingrid (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska finne; av om­diskuterat urspr.
2 liten varbildning i huden orsakad av inflammation i talg­körtel
JFR blemma, kvissla
klämma finnar; han har finnar i pannan
belagt sedan 1578; av lågtyska vinne med samma betydelse, urspr. 'ngt spetsigt'; besläktat med 1fena