publicerad: 2021  
fint finten finter
fint·en
substantiv
● an­tydd, låtsad manöver som är av­sedd att lura mot­ståndare i spel och tävlingar el. i debatter och dylikt
han gick på en enkel fint
belagt sedan 1667; via tyska av ita. finta med samma betydelse; till lat. fing´ere 'forma; upp­dikta'