publicerad: 2021  
komma fram kom kommit, presens kommer
komm·er fram
verb
komma fram´
1 äv. fast sammansättn., se framkomma visa sig konkret el. (vanligen) abstrakt
framkommande
något kommer fram
nu kom hennes verkliga motiv fram
belagt sedan 1530
2 nå fram till slut­sats, beslut eller dylikt
någon kommer fram till något/sats
någon kommer fram till något
någon kommer fram till sats
han har kommit fram till att musik inte är hans grej
belagt sedan 1917