publicerad: 2021
frihet
friheten friheter
fri·het·en
substantiv
1
fritt tillstånd
JFR
befrielse 1
(i) frihet
frihet (att+verb)
frihet (från någon/något/att+verb)
frihet (från någon)
frihet (från något)
frihet (från att+verb)
nyvunnen frihet; ge slavarna friheten
○
spec. i politiska sammanhang
tankens frihet; forskningens frihet; den franska revolutionens paroll "frihet, jämlikhet, broderskap"; ett folk som kämpar för sin frihet
○
spec. med tonvikt på rättighet att uttrycka sig, välja m.m.
konstnärlig frihet; politiska fri- och rättigheter
○
ibland skämtsamt
komikerna släpptes fram i full frihet
2
tillstånd som inte belastas av något oönskat
portofrihet; straffrihet
belagt sedan början av 1400-talet
förordning utfärdad av kung Magnus med föreskrifter för invånarna i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)
3
tillåtelse
hon har full frihet att välja en lättare uppgift
poetisk frihet
frihet att i poesi avvika från normalt språkbruk
belagt sedan 1484
Josua bok, Domare boken
4
i vissa uttryck
egenmäktigt beslutad rättighet
(ta sig) friheten (att+verb)
(ta sig) friheter (mot någon)
han tog sig friheten att skriva till ministern personligen; hon tog sig friheter som ansågs förbehållna cheferna
○
ibland med antydan om sexuella trakasserier
han tog sig friheter mot de unga flickorna
belagt sedan 1716
Frihet är det bästa ting,
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära. Biskop Tomas, Frihetsvisan (1400-talet)
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära. Biskop Tomas, Frihetsvisan (1400-talet)