publicerad: 2021  
1glimmer glimmern
glimm·ern
substantiv
glimm´er
typ av halv­metalliskt glänsande mineral som lätt delar sig i tunna skivor ofta före­kommande i olika berg­arter; ibland anv. som isolerings­material
glimmersand; glimmerskiva; malmglimmer; uranglimmer
belagt sedan 1687; av tyska Glimmer med samma betydelse, till glimmern 'glänsa'; jfr ur­sprung till glimra
2glimmer glimret
glim·ret
substantiv
glimm´er
mindre brukligt glans
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska glimber; till glimra; jfr ur­sprung till 1glimmer!!