publicerad: 2021
gnälla
gnällde gnällt, presens gnäller
verb
●
ge ifrån sig ett utdraget, oartikulerat, upprepat läte vanligen som tecken på plåga av något slag
någon gnäller (på någon)
någon gnäller (över någon/något/att+verb/sats)
någon gnäller (över någon)
någon gnäller (över något)
någon gnäller (över sats)
någon gnäller (över att+verb)
hunden gnällde svagt; barnen gnällde över det dåliga vädret
○
äv. om föremål som ger ifrån sig liknande ljud
gångjärnen gnällde
○
äv. bildligt
framföra klagomål på ett kverulantiskt sätt
gnälla på domaren; det hjälper inte att bara gnälla, man måste göra något också
belagt sedan 1603;
jfr no. gnella 'skrika; knorra', isl. gnella 'gläfsa'; ljudhärmande
gnällagnällande, gnäll