SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 gon gonen goner substantiv [gå´n] ● en vinkelenhet som motsvarar 1/100 av av en rät vinkel och som används inom lantmäteri belagt åtm. sedan 1975; till grek. goni´a 'hörn; vinkel'; jfr ursprung till 1diagonal!!, polygon; se även knä SO Alfabetisk lista gomspalt subst. gomspalt (spalt) gomspene subst. gomtak subst. gomtak (gom) gon subst. gona sig verb gonad subst. gondol subst. gondolförare (gondol) gondoljär subst. Till alla ordböcker
