publicerad: 2021
gottgöra
gottgjorde gottgjort, presens gottgör
verb
●
ersätta (någon) för tidigare skada genom gåva eller positiv handling
JFR
kompensera
någon gottgör någon (för något/sats)
någon gottgör någon (för något)
någon gottgör någon (för sats)
någon gottgör något/sats
någon gottgör något
någon gottgör sats
han ville gottgöra henne för allt lidande han hade åsamkat henne genom skilsmässan
○
äv. med avseende på handling som utlöser sådant beteende
hon ville gottgöra den inställda Spanienresan
belagt sedan 1644