publicerad: 2021  
gunst gunsten gunster
gunst·en
substantiv
● upp­skattning och väl­vilja från någon (ofta högt upp­satt) persons sida (el. från breda grupper)
JFR bevågenhet, nåd 2, ynnest
publikgunst
han försökte vinna hennes gunst med dyrbara presenter; partierna slåss om pensionärernas gunst
○ äv. om handling eller dylikt som tecken på detta
JFR favör
ut­be sig en gunst
○ äv. om ställning där man åt­njuter väl­vilja
hon står högt i gunst hos chefen
belagt sedan 1404 (öppet brev utfärdat av Nils Knutsson med gåvor till Vadstena kloster (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska gunst, gynst, gönst; av lågtyska gunst med samma betydelse, till gunnen, sidoform till günnen 'gynna'; se ur­sprung till gynna
Tänker du att jag förlorader är,
fast jag din gunst ej har? Svensk folk­visa (ned­tecknad på 1800-talet)