publicerad: 2021  
gungig gungigt gungiga
gung·ig
adjektiv
gung`ig
● som gungar
hon blev illa­mående i den gungiga bussen
○ äv. med konstruktions­växling
en gungig resa med färjan till Dan­mark
○ äv. om person som känner yrsel
han brukar bli gungig av ett par stark­öl
belagt sedan 1921