publicerad: 2021  
häkte häktet häkten
häkt·et
substantiv
häk`te
● sluten lokal där häktade eller an­hållna personer hålls i förvar i väntan på rätte­gång, rann­sakning eller dylikt
JFR arrest
polishäkte; rannsakningshäkte; skyddshäkte
ett rymnings­säkert häkte; sitta i häkte; hållas i häkte; han blev fri­släppt ur häktet efter några dagar
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska häkte