publicerad: 2021  
1grund grunt grunda
adjektiv
● som har litet av­stånd mellan yta och botten särsk. om vattensamling el. vatten­drag
MOTSATS 1djup 1
långgrund
floden är ganska grund vid det gamla vadstället
○ äv. bildligt som saknar intellektuellt eller känslo­mässigt djup
JFR ytlig
en grund analys
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska grunder, eg. 'nära botten'; nära besläktat med 2grund!!
2grund grunden grunder
grund·en
substantiv
● under­liggande, stabil konstruktion av­sedd att bära upp något slags över­byggnad, vanligen ett hus eller dylikt
JFR 2bas 1, underlag
grundförstärkning; husgrund
(i) grunden
grunderna (i/av något)
grunderna (av något)
grunderna (i något)
grunden (till något)
husets grund bestod av betong; byggnaden brann ner till grunden
○ äv. om under­liggande skikt i all­mänhet
grundfärg; berggrund; klippgrund; urgrund
○ äv. om under­lag för figurer, före­mål, mönster eller dylikt
bakgrund
vitt kors på röd grund
○ äv. bildligt det första eller viktigaste
grundavgift; grundbegrepp; grundförutsättning; grundregel
lära sig grunderna i utförs­åkning; vattnet, grunden till vår till­varo här på jorden; hon ville gå till grunden med problemet
○ äv. med ytterligare ton­vikt på orsaks­sambandet sär­skilt i vissa sammansättn.
JFR anledning, orsak, skäl 1
grundlös; bevekelsegrund; diskrimineringsgrund; häktningsgrund; indelningsgrund
på goda grunder an­såg hon sig ha rätt; han fängslades på lösa grunder
○ äv. all­mänt förstärkande
grundfalsk; grundlurad; grundlärd
han har i grunden fel
gå från gård och grund se gård
i grund och botten egentligentrots att arrangemanget ut­annonserades som en välgörenhets­gala var det i grund och botten ett reklam­jippo
i grunden innerst inne, egentligeni grunden är han en empatisk människa
ligga till grund för något ut­göra (tanke­mässig) grund­val för någotut­redningen kommer att ligga till grund för regeringens trafik­politiska proposition
på grund av förkortning "p.g.a." orsakat avkonserten ställdes in på grund av sjukdom
stå på ofri grund stå på arrenderad eller lånad markde kunde inte belåna sin sommar­stuga efter­som den stod på ofri grund
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska grunder 'botten; mark; grund­val'; gemensamt germanskt ord, besläktat med 1grund; jfr äv. 1grand, underground
3grund grundet, plural grund, bestämd plural grunden
grund·et
substantiv
● (mindre) parti av sjö- eller havsbotten som ligger mycket närmare vatten­ytan än om­givande partier och som kan orsaka problem för sjö­farten
JFR uppgrundning
grundkänning; grundprick; abborrgrund
vågorna bröt över grundet; de höll sig över grunden och fiskade; båten gick på grund
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska grund, isl. grunn med samma betydelse; substantivbildn. till 1grund!!