publicerad: 2021
höst
hösten höstar; obestämd form singular genitiv höstas i ett uttr.
höst·en
substantiv
●
årstid som följer efter sommaren och kännetecknas av ostadigt väder och lövfällning
(i) höst
(till) hösten
i höstas
boken kom ut i höstas; till hösten ska de flytta till Stockholm; löven har gulnat – det betyder att hösten har kommit; han ska börja skolan till hösten
○
ibland med tonvikt på motsvarande förändringar i naturen
det var höst i luften; höstens starka färger
○
ibland med tonvikt på negativa stämningar av förgängelse, depression och dylikt
höststämning
ute var det vår, men i hans sinne var det höst
○
äv. bildligt om ålderdomen
livets höst
på sin ålders höst
eller
på ålderns höst
ofta skämtsamtvid hög ålderhon var ännu på sin ålders höst full av berättelser ur sitt långa liv
belagt sedan senare hälften av 1300-talet; 1648 i bildlig bemärkelse (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska höster; gemensamt germanskt ord, eg. 'skörd'; besläktat med grek. karpos´ 'frukt'
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund ... . Edith Södergran, Höstens dagar (i Dikter, 1916)
och målade på skogens gyllne grund ... . Edith Södergran, Höstens dagar (i Dikter, 1916)
