publicerad: 2021  
hatt hatten hattar
hatt·en
substantiv
1 finare huvud­bonad av mer eller mindre styvt material för herrar vanligen med brätte (och vanligen för­hållandevis hög), för damer med stor variation i ut­seende och material
JFR mössa 1
hattask; hatthylla; hattmode; cylinderhatt; fedorahatt; stråhatt; vårhatt
en hög hatt; en äldre herre i paletå och hatt; han lyfte på hatten som hälsning; hon kom i sin nya hatt till vernissagen; en mjuk filt­hatt från Borsalino
○ äv. bildligt översta, täckande del av före­mål
skorstenshatt; tändhatt
svampens fot och hatt
○ äv. i ett ut­tryck för att något är ytterst osannolikt
jag lovar att äta upp min hatt om NN vinner
en fjäder i hatten se fjäder
glad i hatten (lätt) berusad
hatten av för någon/något! allt beröm åt någon/något!hatten av för norsk dam­handboll!
lyfta på hatten för någon/något berömma någon/någotjag lyfter på hatten för NN:s klara formuleringskonst
rulla hatt var­dagligtfesta omsångarna förmanades att inte gå ut och rulla hatt kvällen före konserten
samla något/ngra under en/samma hatt samla något/ngra på samma ställeel. i samma grupp eller dylikt: de planerar att samla all verksamhet under en hatt
ta sin hatt och gå av­lägsna sig eller av­gåbesparingarna blev för mycket för försvars­ministern som tog sin hatt och gick
vara i hatten var­dagligtvara berusadefter snaps, öl och konjak var de märkbart i hatten
vara karl för sin hatt se karl
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hatter; urspr. trol. 'betäckning, skydd'; jfr engelska hat 'hatt'
2 historiskt vanligen plur. med­lem av hattpartiet ofta (i plur.) med syftning på hela hatt­partiet
hattar och mössor
belagt sedan ca 1750