publicerad: 2021
hav
havet, plural hav, bestämd plural haven
hav·et
substantiv
●
mycket stort sammanhängande vattenområde som omger jordens landområden
ett hav (av något)
(till) havs
segla ut på havet; de hade varit ute till havs hela dagen; utsiktstornet ligger 200 m över havet; solen sjönk i havet; han hade seglat på de sju haven
○
äv. om naturlig del av detta
sammanhängande vattenområde som inte helt omges av land
Stilla havet; på andra sidan haven
○
äv. i vissa namn på större insjöar
Döda havet
○
äv. bildligt
stor, oöverskådlig (och till synes homogen) mängd spec. av luft el. sand men äv. allmännare
ett hav av blommor
en droppe i havet
se
droppe
havets frukter
se
frukt
havets silver
se
silver
belagt sedan 1000-talet (runsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter));
runform hafi (dat.), fornsvenska haf; nord. ord, trol. besläktat med
häva
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren. Göran Palm, Havet (i Världen ser dig, 1964)
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren. Göran Palm, Havet (i Världen ser dig, 1964)
