publicerad: 2021  
hemställa hemställde hemställt, presens hemställer
verb
hem`ställa
● något hög­tidligt formellt begära hos myndighet eller dylikt
någon hemställer (hos/till någon/något) (om) något/att+verb/sats
någon hemställer (hos någon) (om) något
någon hemställer (hos någon) (om) sats
någon hemställer (hos någon) (om) att+verb
någon hemställer (hos något) (om) något
någon hemställer (hos något) (om) sats
någon hemställer (hos något) (om) att+verb
någon hemställer (till någon) (om) något
någon hemställer (till någon) (om) sats
någon hemställer (till någon) (om) att+verb
någon hemställer (till något) (om) något
någon hemställer (till något) (om) sats
någon hemställer (till något) (om) att+verb
hem­ställa att beslutet om­prövas
belagt sedan 1729; efter tyska (an)heimstellen med samma betydelse
hemställahemställande, hemställning