publicerad: 2021  
hjälte hjälten hjältar
hjält·en
substantiv
hjäl`te
1 person som gjort någon mycket modig eller av­görande in­sats och där­för åt­njuter beundran
hjältedyrkan; hjältedöd; hjältegloria; folkhjälte; frihetshjälte; krigshjälte
hon räddades av en sago­likt ädel hjälte; han blev matchens hjälte genom att nicka in kvitteringen i slut­sekunderna
○ äv. om mycket upp­offrande el. tål­modig eller dylikt person ofta i förbindelse med genitiv
en arbetets hjälte; en hjälte som bar sitt lidande i tysthet
○ äv. försvagat, spec. om person som är före­mål för beundran el. kärlek
"Du är min hjälte", viskade hon till honom
○ spec. äv. om person i all­mänhet (i ut­mattat till­stånd)
där låg han som en slagen hjälte efter ett dygn utan sömn
○ ibland ironiskt
om han drar kniv så vad du gör, försök inte spela hjälte
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska hälade, helte; germ. ord, urspr. 'fri man'
2 (manlig) huvud­person i diktat verk som roman, film, teater­stycke eller dylikt
(någots) hjälte
romanens hjälte är en helt all­daglig kontorist
belagt sedan 1798