publicerad: 2021  
horisont horisonten horisonter
horisont·en
substantiv
[-ån´t]
● skenbar gränslinje mellan himla­valvet och jord- eller havs­ytan
horisontlinje
ett far­tyg syntes vid horisonten
○ äv. bildligt, spec. (andlig) utsiktspunkt
från New Yorks horisont ter sig saken annor­lunda än från Stock­holms
○ spec. äv. andlig synkrets eller fattnings­förmåga
vidga sin horisont; algebran har all­tid gått över hans horisont
belagt sedan 1623; via lat. av grek. horiz´on (kyk´los), eg. 'begränsande (krets)'