publicerad: 2021  
1hov hoven hovar
hov·en
substantiv
● yttersta, horn­beklädd del av foten på häst­djur och andra udda­tåiga hov­djur; särsk. på tamhästen
JFR klöv
bakhov; framhov
klapprandet av hovar mot gat­stenarna
○ ibland ut­vidgat
elefanthov
belagt sedan början av 1300-talet (i sammansättn. häst-; (Skåne-Lagen)) fornsvenska hover; gemensamt germanskt ord, jfr tyska Huf, engelska hoof med samma betydelse
2hov hovet, plural hov, bestämd plural hoven
hov·et
substantiv
[hå´v]
● upp­vaktande och betjänande personal i en furstlig persons närmaste om­givning
hovman; hovmarskalk; hovreportage; furstehov; kejsarhov
(vid) hovet
det kejserliga hovet; de unga adels­fröknarna skulle presenteras vid hovet; hovet lät med­dela att drottningen väntade barn
○ äv. bildligt vanligen skämtsamt krets av beundrare och under­ställda
fotbolls­idolen med sitt hov
hålla hov vara själv­klar medel­punkti sällskap eller dylikt: på gården Rungstedlund höll Karen Blixen hov och tog generöst emot gäster från när och fjärran
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska hof 'furstes bo­stad och hus­håll'; av lågtyska hof med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.