publicerad: 2021  
hugg hugget, plural hugg, bestämd plural huggen
hugg·et
substantiv
1 slag med skarpt vapen eller redskap
SE hugga 1
huggsår; yxhugg
ett hugg (med något) (mot någon) ett hugg (med något) (i något)
ett dödande hugg i bröstet; efter ett par hugg föll trädet
○ ibland äv. om stöt
knivhugg
han måttade ett hugg med kniven
○ äv. om det synliga resultatet
JFR märke 2
ett fult hugg i bordet
○ äv. om miss­handel i all­mänhet (sär­skilt i ett ut­tryck)
hon fick ut­stå både hugg och slag från sin man
○ äv. bildligt om aggressiv kritik och dylikt
det växlades skarpa hugg i debatten; han gav hugg på sig med sina dåligt under­byggda på­ståenden
med något i högsta hugg med något färdigt att omedelbart an­vändasvid monumentet fanns många turister med kamerorna i högsta hugg
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska hug; till hugga
2 an­fall med tänder el. annan vass kropps­del; mest av djur
SE hugga 2
ormens hugg
○ spec. i fråga om fiskar napp
få hugg på djupt vatten
vara på hugget vara koncentrerad och full av verksamhetslustde före­tag som varit på hugget och minskat sina koldioxid­utsläpp kommer att belönas med ett miljö­pris; mål­vakten var på hugget och räddade laget från förlust
belagt sedan ca mitten av 1400-talet Läke- och örte-böcker
3 plötslig stark smärta vanligen fysisk men äv. själslig
SE hugga 4
hon kände ett hugg i bröstet
belagt sedan 1831