publicerad: 2021
indicium
indiciet indicier
in·dici·et
substantiv
●
omständighet som styrker förmodan eller misstankar utan att utgöra bindande bevis; spec. i samband med rättegång
indiciekedja
ett indicium (på något/sats)
ett indicium (på något)
ett indicium (på sats)
han fälldes på enbart indicier; ett indicium på att han hade varit hemma var den varma spisen
belagt sedan 1716; ca 1825 i juridiska sammanhang;
av lat. indic´ium 'bevis; märke; tecken'; jfr ursprung till
indikera