publicerad: 2021  
1emellan
e·mell·an
preposition
[-mel`-] el. [-mel´-]
1 vanligen i vissa ut­tryck i position på en (tänkt) linje med begränsningar vid två punkter eller dylikt
SYN. mellan 1
däremellan; inemellan
varken rött eller gult utan något mitt emellan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska i mällan, e mellan, till 1i!! och mellan
2 något formellt ofta i position efter huvud­ordet med del­tagande av två el. flera någor­lunda jäm­ställda storheter
SYN. mellan 2
oss vänner emellan är cykeln värd 1 000 kronor; fred stater emellan
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
2emellan
e·mell·an
adverb
[-mel`-] el. [-mel´-]
ofta betonat efter verb, jfr mellan i mellanliggande position som då ofta ut­gör något slags hinder el. lindring
åkrar med staket emellan; två bräder med papp emellan
äv. i fråga om liknande position i tidssammanhang
de skulle ha rest i juni, men faderns död kom emellan
äv. bildligt
eleverna slogs och läraren fick gå emellan; före­taget gick emellan med 900 000 kronor
få sitta emellan (orättvist) komma i klämmyndigheterna var oense om vem som skulle betala och kunden fick sitta emellan ○ äv. bildligtnär hon satsade hel­hjärtat på sina studier fick pianospelet sitta emellan
träda emellan
belagt sedan 1493 (Stockholms Stads Jordebok 1474–1498); se ur­sprung till 1emellan!!