publicerad: 2021  
jämvikt jäm­vikten
jäm|­vikt·en
substantiv
jäm`vikt
● till­stånd hos visst (system av) före­mål som känne­tecknas av att de läges­för­ändrande krafterna precis upp­häver var­andra så att det råder balans
JFR balans 1
jämviktsläge; jämviktsrubbning
(i) jämvikt jämvikt (mellan några)
en stabil jäm­vikt; en labil jäm­vikt; rubba stenens jäm­vikt; hon stuvade om mat­varorna så att hon fick jäm­vikt mellan kassarna
○ spec. balans
behålla jäm­vikten; han var nära att förlora jäm­vikten
○ ofta mer abstrakt till­stånd där in­gående parter eller faktorer har samma grad av in­verkan eller in­flytande på var­andra
jämviktsriksdag
det råder ingen verklig jäm­vikt mellan arbets­marknadens parter; den militära jäm­vikten mellan super­makterna rubbades
○ spec. i fråga om själsliga förhållanden
nå en viss mognad, jäm­vikt och social an­passning
belagt sedan 1695