publicerad: 2021  
jäv jävet, plural jäv, bestämd plural jäven
jäv·et
substantiv
● an­märkning mot rättsligt an­språk särsk. mot en persons behörighet i något juridiskt av­seende, då det an­ses före­ligga risk för partiskhet
jävsanledning; jävsförklaring; jävsgrund; domarjäv; vittnesjäv
jäv (mot något/någon)
jäv (mot någon)
jäv (mot något)
an­mäla jäv; försvaret an­förde jäv; åklagaren in­lade jäv mot att svarandens kompanjon an­vändes som vittne
belagt sedan 1564 i sin nuv. bet.; jfr fornsvenska iäf 'tvivel'; trol. substantivering av en konjunktion mot­svarande engelska if 'om, huru­vida'