publicerad: 2021  
juvel juvelen juveler
juvel·en
substantiv
juve´l
● slipad ädel­sten
juvelbesatt; juvelhalsband; juvelprydd
en dyrbar juvel
○ i plur. äv. om juvelbesatta smycken
kronjuveler
försäkra sina juveler
○ äv. bildligt, spec. högt värderad person eller sak
föreningens fastighets­skötare är en juvel
○ spec. äv. (ironiskt) person som upp­för sig illa
han har några sköna juveler i sin klass
juvelen i kronan det absolut värde­fullasteIndien var juvelen i kronan i det brittiska imperiet
belagt sedan 1561 (i sammansättn. iuuelwärck 'juvelbesatt smycke'); 1805 skön juvel (ironiskt om person); av tyska Juwel med samma betydelse; ur fornfranska joel 'smycke'; trol. till lat. joc´us 'skämt; lek'; jfr ur­sprung till jonglera, jox